flooorence 的个人资料Flooorences tomma värld....照片日志列表更多 工具 帮助

Flooorences tomma värld....

Behöver lycka, kärlek o vänskap

huczkowski flooorence

Framtiden.....

Hur  gör man för att återfå glädjen????

 

Efter att ha blivit övergiven av den människan som man tyckte så oändligt mkt om så har det varit svårt.
Vissa dagar får jag tvinga mig till att låtsas vara glad, min dotter får inte bli mer lidande nu.

Jag vill egentligen aldrig mer tänka på honom men det är inte så lätt.
Fast nu förstår jag att han är en egoistisk fan men ändå...... han behandlade mig bra o fick mig att våga vara mig själv.
Kände mig åtrådd o efterlängtad... ända tills skiten kom fram.
Då kom oxå hans rätta person fram.....

Fel igen....

Tänkte fel. 
 
Som vanligt.
 
Efter alla år så vet jag ju.
 
Det finns ingen som kan älska mig...
 
Kan ändra min önskan, så den blir lika bra.
 
 
 
Jag vill bara hitta någon att älska.
 
 
 
Jag tror jag har mkt att ge
 
Bara någon kan tänka sig att vilja ta emot.....
 
 
 
 
 
 

Ville bara bli älskad.....

Så trasig.
 
Så kluven.
 
Så ensam.
 
Var lite dum som trodde att han
skulle kunna älska mig.
 
Varför välja en som mig när han har
sitt trygga liv därhemma?
 
Vi kommer nog inte vara
vänner så länge till.
 
Det här e ohållbart....
 
Vill bara att ngn ska titta in i mina ögon
o där ska jag se att han älskar mig.
 
Men det kommer aldrig hända...
 
 
 
 
 
 
 
 

Ute o cyklade.....

Det var lite dumt av mig.
Det jag skrev sist.
 
Hur kan jag veta vad han
tycker, tänker o vill??
 
Det är ju bara jag som sitter
här med mina önskningar.
 
Men hur ska jag kunna veta?
 
När han ena dagen säger en sak
o nästa dag en annan?
 
 

Livet är... orättvist.

Jag vet inte om jag gillar det som händer. 
Kan inte något för en enda gångs skull bli bra?
 
Alltså.... om han eg vill träffa mig....
varför GÖR han inte d då?
 
Sitta här o sakna o tänka på varandra
verkar ju helt galet fel.
 
Men... han kan förtränga d.
O d kan inte jag.
 
Kan inte glömma.
 
Önskar varje dag att han ska komma
till mitt jobb o säga:
- Jag saknar dig.
 
Men inte.
 
Idag e första dagen som han inte ens
hör av sig från sitt jobb.
Är jag borta då?
 
Har han lyckats?
 
 
 
 
 
 

Ensam o trasig utan dig....

 
 
Det stämmer.... jag ÄR trasig o jag ÄR ensam.
Utan honom.......
 
Ska inte lägga någon skuld på mannen.
Men det är han som saknas.
 
Ska iaf låta honom få som han vill.
Nu slipper han mig o alla mina tårar.
Nu får det räcka.
 
 
Brustet hjärta
 
 
 
 

Så jäkla trött nu....

Jaha. När ska detta ta slut?
När kommer den morgon som jag kan le igen? Känna att jag kan andas normalt o utan hjärtklappning?
Just nu är jag bara tom o bortkastad.
Betyder inget för någon, mer än min dotter.
Jag vill att han ska ringa igen, fråga om jag mår bra, vad jag har gjort. Undra om jag saknat honom?
Jag behöver inte ens träffa honom men jag vill ha hans röst i örat.
Som det var förut. Inte de sista samtalen då ingen av oss visste vad vi skulle säga. Utan innan.
Innan helvetet brakade loss.
Han sa att jag var o förblev en ljus tanke hos honom. Att jag var den bästa människa han nånsin träffat.
Men varför vill han då kasta bort mig???
De flesta dagar är d svårt att möta folk. Vill bara dra mig undan o vara själv. Vill inte att ngn
ska se hur svårt jag har att le. Att jag inte är mig själv längre.
Han tog bort all min gjädje. Har inget att se fram emot längre...
 
 
Hur kan det göra så ont?
 
 
 

Kroppen säger ifrån.....

Mår inte bra.
Kroppen orkar inte längre.
En snabb promenad till t-banan gör mig slut.
Svettas och får hjärtklappning.
Känner mig febrig och har frossa.
Blir arg för i stort sett ingenting.
Huvudet värker.
 
Måste försöka sova.
Är trött i själen.
I hjärtat.
 
 

Underbar text av Sarah Dawn Finer

 

Some Kind Of Peace
Lyrics by Sarah Dawn Finer

Somebody help me
I can´t make this on my own
My heart is still crying
It´ll dry up and turn to stone
I´ve been fighting for air
Got no strength in me to breathe
I´ve run out of options
Got all the reasons I need

My mind has gone numb but somehow I´m still sane
So get me a needle, I think there is blood in my veins

If someone can hear me
This is my cry for help
Find me and guide me
Lord, I´m stranded here all by myself
So if someone can see me
I´ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace

There was a time when I vaguely recall being brave
And I thought being strong meant never asking for aid
I was cocky and bold, stupid and unafraid
Now I´m tired of pretending, now I just wanna be saved

My mind has gone numb but somehow I´m still sane
So get me a needle, I think there is blood in my veins
My veins my veins, somebody hear me

I was looking and searching and
wanting and needing 

somebody hear me

Så tom.... o så... borta

 
 
Får man skrika högt?
Får man kasta någonting i väggen?
Så det går sönder.
Som jag har gjort....
 
Han byggde upp min självkänsla o fick mig att känna
att jag dög, att jag till o med var bra.
 
Jag har nog aldrig känt mig så ensam förut.
Tur att jag har min dotter att ta hand
om... annars vet jag inte...
 
Han tog verkligen allt ifrån mig.
Raderade 1.5 år.
Bara sådär
 
Betydde jag verkligen inte mer?
 
 
You Were Meant For Me
Sarah Dawn Finer

Shut out all the lights
Close all the doors
I need to breathe
I need company
-Cause I just realized
A little more than what´s enough for me

When´s it gonna change
When will my wishes be recieved
Show me all the reasons I don´t see
Or am I blinded for eternity, eternity

-Cause now that I am back where I started
Alone and with no hope of relief
And love is laughing at me
Got to find the reason we´re parted
-Cause I still believe that you were meant for me
- you were meant for me..

Don´t give me an excuse
I´ve heard them all
Your time is through
I need the truth
Unfortunate for you
I lost the hint of grace that carried me, carried me

-Cause everything I hear
Are stories that make me feel a fool
For ever trusting you
But this is nothing new
I should have known this when I fell for you, fell for you

-Cause now that I am back where I started
Alone and with no hope of relief
And love is laughing at me
Got to find the reason we´re parted
-Cause I still believe that you were meant for me
- you were meant for me..
 
 
 
 
 

Snacka om trasig!!!??!!

Hur kunde jag tro att jag var trasig då????
 
Livet har varit alldeles underbart... jag träffade mannen som gjorde mig hel.
Som gav mig nästan allt. Han brydde sig om mig. Lärde mig att älska utan släckt lampa.
Fick mig att förstå att d jag hade att ge var värt mkt.....
 Frågade hur jag mådde o engagerade sig i d mesta.
Fick mig att krypa ut ur d djupa hål jag länge gömt mig i.....
Men d var då. Innan hans sambo fick reda på allt.....
 
Nu är jag helt plötsligt bara ett ljust minne.
Någon som gjorde att han mådde bra.
 
I nuläget är sambon viktigast.
Hur älskarinnan-  som gjorde honom avslappnad, som fick honom att må bra,
som fick honom att vara sig själv, som gjorde att han vågade o kunde
säga d han ville,...-. hur HON mår.... d e mindre viktigt.
 
D e nu man känner sig förbrukad.
Slängd på sophögen.
Kanske ngn annan hittar en o nöjer sig?
Lr... kanske inte.
Kanske man blir själv?
Så som man varit i alla år innan.
Innan man hittade den där mannen.... som var allt man letat efter.
Förutom d lilla lilla lilla....
att han redan var tingad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 
 

Känner mig lite trasig....

Sitter här o vet nog inte varken ut eller in.
Jag älskar men.... räcker det?
Orkar jag med  detta?
Han älskar ju inte mig... även fast han tänker på mig och vill
träffa mig i stort sett varje dag.
Säger han iaf. Det jag inte kan få in i mitt alldeles lilla förtjusande huvud är:
Hur kan man tänka på ngn så ofta? Vilja träffa ngn så ofta?
Ha det så bra med ngn?
Och inte vilja göra ngt åt det????
 
Det ÄR inte helt lätt men... vill man så kan man.
Och det måste betyda att jag inte betyder
speciellt mkt för honom...
Eller???
Jag blir alldeles snurrig av allt detta.
Men... han gör mig glad. Han får mig att skratta.
O att gråta....
 
Jaa... hur sjutton ska detta sluta???
 
 
 
 
 
 

Bra lr dåligt?

Hur kunde jag tro att detta skulle vara dåligt?
När jag fick veta att jag fått det här jobbet så
sprang jag in i väggen som en galen tjur.
Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.
 
Insåg att alla våra stunder tillsammans skulle vara över.
Inga fler promenader med tillhörande fika...
Inget mer mys i soffan...
Inga fler bilturer...
 
Men nu undrar jag lite...
 
Har iofs bara jobbat en vecka men vi har träffats varje morgon
för en kort promenad från t-banan till
div arbeten/kurser.
Ofta har även lunchen innehållit både
promenad
och lite ömhet.
 
Det verkar som att det nog kan bli rätt ok iaf.
Kan kanske räkna allt detta smusslande som ett
långt o stort förspel.
Vet inte vem av oss som längtar mest.
Tror ändå att det kan bli ngt bra d här.
Vi har ngt bra ihop.
 
 

Nytt liv....

Har börjat på ett nytt jobb.... lr... nytt o nytt?
Det var ju ett tag sedan jag hade ngt jobb
men... nu har jag d iaf.
Sitter inne i stan o är receptionist med allt
som tillhör ett sånt yrke.
Rätt ok faktiskt.
Det enda som känns lite jobbigt är mina underbara
förmiddags-träffar med min vän...
den bäste vän som finns!
=)
 
Vi håller kontakten men...
den nära kropps-kontakten ...
blir det svårare att ordna med.
Kommer sakna hans kropp o beröring oerhört mkt!
Men så länge gnistan finns så kanske vi kan
åstadkomma ngt...
 
=)
 
Känslorna är för stora för
att bara kasta bort
 
 

Inbillningssjuka JAG!

Hur kan jag ALLTID vara så
säker på att jag fattat rätt?
 
I vanlig ordning så var d ett missförstånd.
Nu e d slut på sådana.
Blir d likadant en gång till så ska jag
definitivt ta reda på att jag
fattat rätt först.
Han finns ju här för mig.
Det är ju bara så...
 
Är glad o längtande igen.
Efter några snabba o ömma kyssar
i förrgår så längtar jag mer
än innan.
Hans varma, mjuka läppar tar kål
på mig.
Älskar att bita i dem, låta
tungan sakta svepa över dem.
Mmmm.....
 
:)
 
 
 
第 1 张,共 5 张

Windows Media Player